Igår var sista passet innan vilovecka med innebandyn. De två tidigare passen i veckan har vi kört ganska hårt med benen och igår var inget undantag. Våra tränare ville verkligen ta ut det sista ur våra kroppar inför ledigheten.

Enbart efter uppvärmningsrundan (som pausades på mitten med "ryssar" = upphopp i ring) var mina lår tunga, väldigt tunga...

Träningen skulle bli samma som i torsdags och vi som var där vet vad som väntade. Fast värre, det blev några extra intervaller.

Först backintervaller, därefter intervaller i olje/sandbackarna i Skälderviken (15st!!!) och tillsist armar, mage och rygg.

Joggingturen tillbaka till hallen gjorde ont, men fasen så skönt det är att vara så himla trött i kroppen att det verkligen gör ont i musklerna!

Det ska verkligen bli skönt med vilovecka, fast riktig vila blir det inte, vi fick två pass som vi skulle genomföra på egen hand.

Efter träningen åkte jag och Elina på en liten biltur i hennes potentiella nya vrålåk. Hon gjorde en sväng in om Coop och hennes gångstil in var ingen vacker syn! Sliten i benen verkade det som...kommentaren sa något annat:

"Det känns som om jag bajsat på mig..."

Ja, du gick verkligen som om du hade bajsat på dig!

Morgonpromenaden gjorde susen!

tjejer kom till innebandyträningen idag. Fine att det är Prag, men det var det igår också och då var vi ändå 12 st.

Kan en orsak vara att det idag var fys och inte innebandy? Vill vi inte bli vältränade och fixa den kommande säsongen?

Gött jobb av oss 5 tjejer och Neijen som var där. Härligt pass Johan!

Igår var det premiär för mig att vara med på ett helt innebandypass. Känns lite konstigt och overkligt! Otroligt kul dock!

Vi spelade på 1/4 yta av planen och på en yta var vi 7 pers. Trångt och små ytor.

Det gick riktigt bra med knäet, men var är min spelförståelse?? Jag har absolut ingen aning om vart jag ska röra mig...

Ringde Marianne, min underbara sjukgymnast, imorse för att berätta att Dr W godkände mig igår. Hon var dock framme med pekpinnen direkt.

"Ta det nu lugnt och spela aboslut inte när du är alldeles för trött! Det är sidledsförflyttningarna, närkamperna och tävlingsmomenten som är det svåra."

Bra med en väckarklocka och tankeställare.

Idag har jag alltså bestämt mig för att ta det lugnt på kvällens innebandypass. Ska absolut inte utmana ödet!

Jag är redan sliten i hela kroppen efter 2 hårda fyspass på raken och det kommer bli tungt ikväll.

Det får ta den tid det tar att komma tillbaka, jag ska inte stressa!!

Dr W har godkänt mitt knä! Wiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeee!

Jag får så smått börja spela på träningarna och känna mig för.

Vilken härlig känsla, detta är helt underbart! :)

-fyspass i sanden

-tunga lår

-stela vader

-underbart!

I like... Det är så grymt härligt att vara så trött att man får just blodsmak i munnen av träning. Igår var ett sådant pass.

Det började dock lugnt med en uppvärmning ute, därefter gick vi in i hallen och gjorde en teknikövning (handlederna är ju som förstelnade) och en passningsövning.

Till sist skulle vi ut och njuta av vädret igen. Neijen, vår fantastiskt duktige fystränare tog oss bort till Hembygdsparken. Där skulle det bli intervaller i "terräng", 150 m sa han. VI skulle springa på 90% och självklart tog man i. Cullin, vår huvudtränare skulle stå vid 150 m och ge oss vidare instruktioner, men vid några 150 m stod han inte! Snarare 250! Att inte vara förberedd på den extra längden gjorde att benen tog slut. Efter den spurten skulle vi jogga runt kröken uppför ännu en backe och jogga tillbaka till startplatsen. Detta skulle göras fem gånger och vilken härlig känsla! Flåset var som det var och låren tunga som bly!

Det är så härligt att äntligen få vara tillbaka! Ja, mamma jag brinner verkligen för detta! Pusselbiten är på plats!

Jag var helt oförberedd, hade inte ens en tanke på det. Egentligen visste vi ju. Var fjärde vecka är testvecka med innebandyn och det var igår. Jag blev överraskad när de sa att vi börjar med Coopers!

Lite dålig tajming både med mitt knä som fick sig en törn i helgen och att jag går på lite mindre kaloriintag för att bli av med lite smått... Jag hade verkligen behövt ett rejält mål pasta på lunchen. Men, nu blev det inte så och jag måste säga att det gick riktigt bra! Förbättrade Coopers med 27 sek! :)

Förbättrade mig även i hoppen, fast med ynka 8 cm och snabbheten med knappt en sekund på 50 m.

Det går framåt!

Igår var det dags, det var 8 månader sedan sist, jag tog på mig inomhusskorna och tog fram klubban och gick in på innebandyplanen. Det blev ett par passnings- och teknikövningar. Jag vet inte riktigt hur det kändes...lite svårt att förstå att det är dags! Knäet var det lugnt med, tekniken destu värre och handlederna var hemskt stela.

När övriga gänget skulle få spela fick både jag och Emlan lämna planen, allt vad närkontakt och matchsituationer heter får vi inte vara med på än. Vi samlade istället på oss lite rekvisita, medicinbollar, koner, klubba, pilatesboll... Gjorde ett cirkelpass och en hoppbana. Det var riktigt kul! Tack Emlan för träningsstunden!

Imorse när jag kom till jobbet stod ett par kollegor 2 meter från dörren och mötte mig:

" Kaffemaskinen funkar inte! Vi har försökt i en halvtimme nu, men vi får inte igång den!"

Kris nr 1 på jobb... Hej på er också. Jag löste problemet och kontorets nerver lugnade sig.

Nu hoppas jag innerligt att regnet slutar för studenternas och deras familjers skull, å för oss som ska stå ute och möta dem!

Jag slutar tidigt idag för att bege mig till Klippan och fira min kusin Alexander.