Dagen som ändrade mitt liv på många sätt. Att en skada kan göra så mycket.

Här kommer ett utdrag från mitt brev till min PT jag hade under den tiden. Hon bad mig att skriva om mina känslor, allt för att bearbeta händelsen.

"Jag stressar deras back nere i vänstra hörnan. Jag är taggad till tusen. Min högra fot fastnar i golvet och jag vrider kroppen åt vänster. Det smäller till i höger sida på högra knäet. Jag skriker till.

Ett par sekunder här är bortblåsta. Förmodligen en liten black out av smärtan.

Det första jag kommer ihåg sen är när jag ligger på sidan, håller om knäet och hör någon på läktaren ”Det där såg inte bra ut”. Jag blundar. Det känns som om jag är i min kropp men ändå står utanför.

Jag hör Elin bredvid mig, hon pratar med Roger att de bör vända mig. Jag vänder mig. De snackar om binda. Roger vet inte hur han ska linda knäet, han vet inte var jag har ont.

De pratar om mig men inte med mig? Jag fattar inte varför! Är jag så borta? Jag pekar iaf på höger sida på knäet. I mitt huvud far tankarna, Vasaloppet, innebandyn och NY-resan. Bara lite orolig, men inte mer.

De hjälper mig in i omklädningsrummet. Helt plötsligt kommer Dr Wahlström in och frågar om vi behöver hjälp. Roger säger JA.

W undersöker knäet. Han säger att han misstänker korsbandet, men att han kan ha fel.

Här minns jag Rogers blick till W när han säger korsband. Jag är vid tillfället inte kapabel till att förstå vad korsband innebär, men förstår ändå att det nog inte är bra. Säger till W, du har fel!

Helt plötsligt känns knäet bra och jag säger att jag ska ut och spela. W svar, nej My, du kommer bara göra illa knäet mer då.

Första perioden är slut och tjejerna kommer in i omklädningsrummet. Elina bockar sig ner till mig och frågar hur det är. Här börjar allt sjunka in. Jag känner att tårarna är nära och säger till Elina, ”Inte nu, jag klarar inte det.”

Biter ihop. Vad f-n ska detta hända nu för? Säsongen har börjat så bra för mig och nu är den slut? Jag och Elin ska till Torsby och åka längdskidor i november, vad ska hon säga nu? Vasaloppet, det kan jag nog inte köra. Elin kommer bli arg och besviken. Jag åker till NY på torsdag, hur ska det gå? Tänk om jag får ställa in resan. 1000 tankar far genom huvudet.

Jag följer med ut och tittar på resten av matchen. Har inte ont i knäet. Eller så tar smärtan i hjärtat över. Jag är riktigt frustrerad.

Elin kör hem min bil och följer med mig upp i lägenheten. Frågar om jag klarar mig nu. Ja, det är lugnt. Så fort hon gått ut genom lägenheten, lägger jag mig ner på golvet och allt släpper. Jag bara gråter. Jag är förbannad! Jag skriker ut, varför?

Henke ringer, han bor granne med mig. Har han hört mig? Han frågar om han ska komma in.

Han lägger sig på golvet och håller om mig. Tårarna forsar. Inte pga att jag har ont utan för att jag innerst inne vet att förmodligen säsongen är över, Klassikern får skjutas upp och vet inte om jag kan genomföra resan.

Jag skyller på Hjärnarps nya golv. Jag skyller på mig själv för att jag tog mina gamla innebandyskor den matchen, det brukar jag aldrig göra annars! Jag skyller på vårt nya ställ. Skyller på att jag valde nr 46.

När jag ska gå i duschen och tar av mig matchstället, slänger jag det i golvet och skriker ”Jag kan lämna tillbaka det j-vla stället, jag behöver inte det mer!” Ytterligare tårar.

Ställer mig i duschen och tårarna forsar."

Vid denna tidpunkten då jag skrev detta brev var jag nog fortfarande ganska frustrerad. Idag känner jag att skadan hade en mening. Jag tror på ödet, det har jag alltid gjort. Utan skadan hade jag inte varit där jag är idag och inte haft dem möjligheterna som kommer.

Där har ni mitt vägskäl. Ska jag strunta i innebandyn en säsong?

Jag har kämpat och kämpat efter just innebandydebuten från den där dagen den 18 oktober. Nu när jag väl nått mitt mål känns det inte så roligt som jag trodde att det skulle göra. Det beror på ett par olika orsaker:

1. Jag spelar inte som My längre.

My spelade tufft, älskade att härja framför målet och tryckte gärna ut mer än en motståndare över sargen. Jag var ganska snabb, om jag får säga det själv, och den snabbheten ser man inte röken av längre. Jag vet att detta tar tid...

2. Sedan jag kom på innebandyplanen har jag haft ont i området runt ärret. Ärrbildningar. Det köpte jag. Igår på träningen var det dock droppen. Jag kände att något inte stod rätt till. Det gjorde ...ONT att böja på knäet just för att det drog, skrapade och fastnade i området runt ärret. 

Jag fick idag en "VIP"-tid (:)) hos Dr W, som alltid är så snäll och tar en på allvar.

Domen: Märlan som sitter över skruven irriterar mitt skelett och hud, typ. Han tyckte dock det var för tidigt att operera bort den. Knapra piller i 3 v och därefter tar vi ett beslut.

Mitt knä kanske inte vill spela innebandy? Jag tror på ödet, det är kanske inte meningen?

3. Jag har fått blodad tand för styrkeinstruktör och det som komma skall, Personlig tränare. Skulle vilja lägga ner mer kraft på det och då behöver jag kvällar lediga.

4. Jag känner inte att jag riktigt passar in i laget. Simple as that.  

Jag brinner ju för innebandyn egentligen, men just nu har jag noll motivation.

Det var ju inte så här det skulle bli...

...det var vad Neijen, vår fystränare utsatte oss för idag på innebandyträningen.

Jag tog förstås den tyngsta bollen på 5 kg vilken brukar vara perfekt vid styrkeövningar. Fast denna gång var det inga styrkeövningar som stod på schemat, det var olika sorters löpning med bollen. Tji fick jag för att jag skulle vara duktig... Jag har ju redan rätt många kilo att bära på och jag kan säga att jag absolut INTE ska gå upp några 5 kg!

Det kanske inte låter jobbigt att springa, backa och hoppa sidleds med en boll, men testa så ska ni se. Att variera träningen, göra något kroppen inte är van vid räcker för att ge musklerna en ny utmaning! 

Förmodligen var kroppen ganska seg efter helgens bravader, men jag tror ändå att det hade varit tufft utan någora matcher i benen. Det var spy-varning på den! I like!

Vart tog helgen vägen? Helt plötsligt är det söndag och jobbet väntar åter igen.

I fredags var det premiär för mig i Båstad Outdoor Open. Lite pirrigt av flera anledningar. Första gången jag spelade match på vääääldigt länge!

Jag och Elina begav oss iväg tidigt för att kolla på första matchen kl 9, därefter gick vi igenom en efter en. Vi stekte i solen och fick en hel del kommentarer om våra snygga brännor! 

Div 2 som jag tillhör spelade första matchen mot elitserielaget Pixbo. Mycket nöjda över vår insats då det stod 1-1 efter 1:a perioden. I andra öste de dock på mer än vi och vann med 4-1.

Andra matchen spelades på kvällen (i mycket behagligare väder) mot Landskrona. Gamla lagkamraten i ÅK, Katta, stod i mål. Det var ett hett möte! Vi stod som segrare, vann med 3-0. Ett mål var signerat Mysan!

Efter två matcher och en hel dag i solen var jag ganska mör i både kropp och huvud, men det var inte dags att åka hem... Vi skulle ha en grillträff med alla tjejlagen, vissa mer intresserade än andra (är det skillnad på folk och folk??), jag och Elina grillade mumsig korv! Vi är nog mest kända för blodsockerfall-humöret, eller Neijen kan nog också få vara med i vårt gäng, han var rätt tjurig där ett tag... :) Grillmästaren hade inte riktigt koll på kolen och vi fick snällt vänta innan våra korvar var klara.

Jag och Elina begav oss hemåt vid 22-snåret och fortsatte picknicken i min bil. 2 SMÅ godis påsar slank ner! Måste ju ha färdkost...

Lördag - trött. Jag och Elina var på plats vid 9 även denna dag för att kolla in alla matcher. Att se det nya ÅK herrlaget var häftigt! Ett gäng fd juniorspelare som nu tagit steget upp på fullt allvar tillsammans med ett par gamla rutinerade och spelade riktigt klockrent! Ska bli kul att följa dem när säsongen börjar.

Elinas D1 lag spelade före oss och hon fick äran att vara lagkapten denna match! :) Hon stänkte även in ännu ett mål! De verkar ha en het back på gång?! Kul att se "elitserielaget" spela, tyvärr förlorade de mot Hjärnarp som verkar bli tuffa motståndare i D2 serien.

Jag spelade match efter, denna gång mot Surte, ett div 1 lag. Lika eller vinst skulle räcka för oss att ta oss till slutspel. Så himla surt att ni vann med 1-0! Å grymma var ni inte. Partydödare!

Eftermiddagen fortsatte med stekhett väder och mycket sol, med lite sämre humör.

Vi fick tillslut släpa oss mot duscharna för att göra oss i ordning för middagen på Hamnkrogen med Elin och Marlan. Vi fick dock ett smärre problem när vi kom till omklädningsrummen, som båda var upptagna med killar. Men vad fixar inte tuffa brudar? Jo vi sparkade ut Munkas herrlag och sa att vi tar bara en kvart på oss. De blev väldigt imponerade när vi kom ut därifrån!

Vi hade en trevlig middag på Hamnkrogen, lovely food! Stackars Henrik Larsson på kryckor var även på plats med en springandes fan efter sig...

Jag och Elina var helt slut och dissade Peppes, vi begav oss hemåt efter en god glass istället!

Söndag - om möjligt ännu tröttare. Kollade på matchen fram till 14.30 då himlen öppnade sig. Vi begav oss hemåt och var fullt nöjda med helgen.

Jag har mycket att fundera över.

Alla har sin plats. Listan ökar eller minskar...

Wiiiiiiiiieeeee! Ska bli så himla kul! Det är första gången jag är på plats som spelare och det är mycket spännande!

Vi börjar med att spela mot Pixbo 13.30, därefter Landskrona 19.45 Ser fram emot hela helgen!

Jag hinner kanske inte uppdatera så mycket på bloggen, återkommer på söndag i värsta fall!

Om känslan idag? Första matchen på väääldigt länge. Speciellt! Var inte så nervös som jag brukar vara innan match, men mina toaritualer satt i... Ni som känner mig väl vet vad det innebär!

Första perioden gick väl sådär, vi var ganska mesiga och stillastående i offensiven. I andra perioden la alla i en växel till och helt plötsligt kom chanserna. Efter två perioder, som vi i D2 skulle spela, stod det 1-0. Det som var lite extra speciellt, för mig själv, var att jag fick göra premiärmålet! Aldrig fel :)

Knäet var på g och det kändes helt ok! Jag har dock en hel del att jobba på för att komma upp i 100 %. Men det kommer...

Tack Checks för att du kom och tittade, det var skönt att ha dig på läktaren! Du är bäst!

Det känns som en evighet...det är nu ca 9,5 månad sedan jag stod på en innebandyplan och det var match! Ikväll är det nypremiär för mig! Ska bli så himla kul att spela träningsmatch! Vi ska möta ett schweiziskt (kan inte uttala det och kan kanske inte stava det heller?) lag. Kommer bli perfekt uppvärmning inför det som komma skall, Båstad Outdoor Open till helgen!

Jag längtar efter att få snöra på mig mina skor och ta fram min nya turkosa klubba... :)

(är dessutom ännu mera brunrostad efter en dag på stranden med Elina.)

Jag kände mig rätt bra och redo inför testerna på dagens innebandyträning. Försämrade mig dock ynka 6 sekunder på Coopers test (3 km löpning), men de 6 sekunderna kan ju kvitta. Jag är himla nöjd att jag håller mig på samma nivå iaf. Så "snabbt" som jag springer nu har jag aldrig gjort tidigare och kommer förmodligen inte förbättra den tiden heller. Isf får jag nog gå ner 5 kg...

Spänsten förbättrade jag med 30 cm. Känner stor skillnad på hoppen, nu vågar jag ta i, satsa och gå lite djupare i knäna.

Snabbheten försämrades ganska mycket. Så gott som alla gjorde det, vi misstänker att sträckan var annorlunda än förra gången. Mätt fel eller lite uppför?! Eller alla var kass?

Både armhävningar och situps gjorde jag fler än förra testet.

Helt klart godkänd insats!

Vi avslutade med enskilda samtal med headmaster Karlberg och 3 tränare. De pratade lite om försäsongen och framtiden i först och framst BOO, Båstad Outdoor Open.

Jag fick en eloge för min träningsvilja, träningsnärvaro (endast missat ett pass, fast det ersatte jag med ett pass i det högre laget, så egentligen full närvaro :)) och inställning. Det var kul att höra!

Sen fick jag veta att jag tillhörde D2 laget under BOO. Det är jag glad för! Var lite rädd för att de skulle sätta mig i D23 för ingen tränare har verkat trott på mig och mitt knä att jag skulle hålla måttet. Jag har alltså inte kämpat alla sommarveckor i onödan!

See ya 7-9 augusti i Båstad för innebandy!