Att Ullared är mitt shopping-paradis är väl ingen hemlighet. Programmet om just detta varuhus är så underbart. Tycker dock att det vinklas lite fel, de visar ju nästan bara originalen! Där finns faktiskt normala människor också...

Men att Boris har gjort ett klipp genom att spela in detta program är en självklarhet. Det väcker ett stort intresse hos många som aldrig varit där.

Elina ska dit och shoppa järnet på lördag och ja, ni kan säkert gissa, självklart ska jag hänga på. Vilken utflykt! Längtar redan!

Jag ska ge tid till de avdelningar som vanligtvis kommer sist på mina rundor när jag är där, vilket betyder att orken inte är på topp och jag ger upp ganska snabbt. På lördag ska jag ge heminredningen och källaren mest tid. Jag ska leta gamla goa skivor, måste bla hitta Roxettes cd´s! Kanske säljer de spikmattorna billigt, en sådan skulle jag vilja ha... Min shoppinglista börjar ta form!

... med måndagar som rusar förbi?!

Jag tycker att måndagen är den absolut värsta dagen, då menar jag förstås jobbmässigt. Men nu är klockan över lunch och jag har knappt hunnit äta och jag har massor att göra som jag ska fortsätta med nu.

November och december är mina favoriter, det är så mycket julstök i mina arbetsuppgifter. Jag och Susanne sitter ofta instängda i konferensrummet, slår vi inte in julklappar, så skickar vi julkort och kalendrar till kunder och leverantörer... Dessutom kan vi ju prata lite under tiden.

Denna helg har jag sovit eller rättare sagt legat kvar i sängen länge, helt underbart att ta det lugnt!

Jag sprang bort till Checke för att hälsa på innan hon åker vidare till USA imorgon. Det var skönt att få prata ikapp lite. Nu får vi vara utan varandra ännu en vecka, men sen så - då kör vi igång! Jag och Jonas bestämde nämligen att Checke ska träna med mig 2 dagar i veckan. Ska bli så himla roligt!!

Idag har vi besökt julmarknaden på Wideröra utanför Ekeby. Det är min "svärsmors"tvillingsysters gård och där är så himla mysigt!

Därefter blev det en snabb visit hos mormor och morfar innan jag och Elina gick ner till julskyltningen på stan. Vi hittade äntligt våra löparbyxor! Åååå de är så sköna, mysbrallor!

Söndagsmyset fortsätter...

...på ett spinningpass. Å det fick jag idag. Musiken gör så himla mycket och idag gav Roxette mig det. Jag var så sjukt trött i mina ben, men med "Sleeping in my car" och "How do you do" kunde jag inget annat än att trampa på lite extra medan håren stod upp på armarna!

LIKE IT!!

Bättre sent än aldrig... Hann aldrig lägga in bilderna igår.

Tyvärr fick vi inte ta bilder under showen med Labero, men här kommer ett par innan dess!

Sofie och Sanna, skicka gärna era bilder till mig, så kan jag lägga in dem här!

Me and Sofie

Susanne, Sanna och Sofie

Linda och Jessica

Stefan - alltid Rom & Cola...

Scary! Medan jag och Sanna tog det lugnt ett tag i massagestolarna, dök Joe (?) upp och gav mig ett kort.

Sofie och Pia. Hmm??

Vi kom igång ganska bra i bussen på väg ner till Malmö. Det var precis som det ska, de som brukar hålla låda, höll låda...

Det är så himla roligt att se förändringen hos kollegorna utanför arbetstid!

Vi blev serverade en 3-rätters meny, de två första rätterna var helt i min smak men efterrätten hade lite för mycket fromage/chokladpudding-konsistens. Jag åt den förstås ändå.

Under hela middagen gick det runt "lie-män" med obehagliga masker. Jag har väldigt svårt för masker, tycker det är grymt obehagligt att inte veta vad som döljer sig där bakom. Jag blev skrämd ett par gånger och fick hjärtat i halsgropen.

Vid ett tillfälle kom en lie-män fram till mig och gav mig ett kort. Jag blev genast orolig över vad detta betydde. Som tur var hände inget och jag slapp hamna uppe på scenen!

Kitty från vår arbetsplats blev uppdragen och borttrollad.

Jag ger showen 3 av 5. Jag hade förväntat mig mer, kanske hade jag för höga förväntningar? Det mest negativa var att han var fruktansvärt divig...

Bussresan hem började i ett jäkla tempo. Stefan tog täten framme vid mikrofonen och bjöd oss både på välkända hitlåtar och Ängelholmsvisan. Underhållare i världsklass!

Bilder kommer senare under dagen.

Det stundar julfest med jobbet ikväll. Vi ska bege oss till Malmö och Amiralen för att se Joe Laberos show.

Jag har aldrig sett honom live och ser verkligen fram emot det!

Bussresan startar kl 17 från jobbet, därefter ska vi köra hela rundan - Jonstorp, Höganäs, Helsingborg - för att hämta upp resten. Tror det kommer bli trevligt även under resan...

Enligt artikeln om Labero i NST härom dagen så har han ett trick där han tar upp 15 personer från publiken. Vad är chansen att han tar upp någon från vårt sällskap på 50 pers? Jag är övertygad om att någon kommer stå där uppe på scenen. Det är därför vi tjejer är så himla noga med vad vi har för kläder på oss. Fåfänga? Nä!

Vi åker från Malmö vid midnatt och jag är väl hemma vid 2-2.30 Det blir max 4 h sömn innan jag måste upp och göra mig redo för en ny arbetsdag. Kommer nog vara rätt seg!

Min morgon började med stavgång med Elina. Det kom mest klagomål från våra munnar, då det var fel på både vädret och benens status.

Att köra två spinningpass dagarna efter varandra var ingen höjdare för min del. Jag borde veta bättre, men men, en gång skadar inte...

Jag har testat på 3 spinningledare på Friskis och jag har inte riktigt hittat en favorit:

Ledare nr 1. Inte så mycket entusiasm här inte. Uppmuntra oss, skrik lite. Jag var på väg att ropa ut något själv när mina ben inte pallade mer "Kom igen nu då!!" Hur hade övriga i salen reagerat då?

Ledare nr 2. Själva passet och musiken är helt ok, men allsång? Nä tack. Jag går på spinning för att spinna, inte för att sjunga!

Ledare nr 3. Börjar passet med en 3 min historia om vart vi är på väg i USAs klippiga delar. Detta fortsatte under hela jäkla passet, historien om vart vi var! Det kändes som om jag var i sagolandet!

Där finns fler spinningledare och jag ska försöka boka in dessa och testa. Visst, jag klarar mig, men det är ett extra plus när både musik och ledare är toppen.

Det är svårt att vara instruktör och lyckas fånga in allas behov och krav. Alla är ju som vi vet olika.

Jag själv tycker det är väldigt svårt att vara instruktör inför mina arbetskamrater. Jag är väldigt passiv och det är jag inte annars, när vi testade i skolan tex. Orsaken till detta är att de som går på passet på jobb känner mig och jag dem, därför är det en märklig situation.

Idag uppmuntrade jag dem i alla fall lite mer än vanligt, kanske för att de tyckte det var extra jobbigt?