Min morgon började med stavgång med Elina. Det kom mest klagomål från våra munnar, då det var fel på både vädret och benens status.

Att köra två spinningpass dagarna efter varandra var ingen höjdare för min del. Jag borde veta bättre, men men, en gång skadar inte...

Jag har testat på 3 spinningledare på Friskis och jag har inte riktigt hittat en favorit:

Ledare nr 1. Inte så mycket entusiasm här inte. Uppmuntra oss, skrik lite. Jag var på väg att ropa ut något själv när mina ben inte pallade mer "Kom igen nu då!!" Hur hade övriga i salen reagerat då?

Ledare nr 2. Själva passet och musiken är helt ok, men allsång? Nä tack. Jag går på spinning för att spinna, inte för att sjunga!

Ledare nr 3. Börjar passet med en 3 min historia om vart vi är på väg i USAs klippiga delar. Detta fortsatte under hela jäkla passet, historien om vart vi var! Det kändes som om jag var i sagolandet!

Där finns fler spinningledare och jag ska försöka boka in dessa och testa. Visst, jag klarar mig, men det är ett extra plus när både musik och ledare är toppen.

Det är svårt att vara instruktör och lyckas fånga in allas behov och krav. Alla är ju som vi vet olika.

Jag själv tycker det är väldigt svårt att vara instruktör inför mina arbetskamrater. Jag är väldigt passiv och det är jag inte annars, när vi testade i skolan tex. Orsaken till detta är att de som går på passet på jobb känner mig och jag dem, därför är det en märklig situation.

Idag uppmuntrade jag dem i alla fall lite mer än vanligt, kanske för att de tyckte det var extra jobbigt?