Detta huvud...snurriga sak.

Jag kände mig inte så mycket piggare imorse och efter lite snack med min "extramamma" på jobbet och order från chefen, ringde jag till min läkare, Aleks på akuten. Hon tyckte att jag skulle komma ner igen med tanke på att min yrsel inte försvunnit.

Å min underbare sambo körde hem tidigare från jobbet bara för att följa med mig. Du är bäst älskling!

Väl på sjukan skakade läkaren åt mig, den mystiska patienten. Hon hade ingen aning om vad hon skulle göra med mig. Hon gick iväg för att få råd av en annan mer rutinerad läkare och även en neurolog. Under tiden blev jag tappad på ytterliggare ett par rör blod.

Med tanke på min ålder, yrsel och att jag inte brukar ha huvudvärk, rekommenderade de andra läkarna Aleks att ta ett ryggmärgsprov.

"Är det verkligen nödvändigt?" undrade jag...

Henke har under hela tiden vi umgåtts berättat om hans upplevelse med sitt ryggmärgsprov, vilket var ett smärre helvete. Jag var alltså lagom sugen på det, men samtidigt så skulle det ju vara skönt att utesluta även problem i de trakterna.

Då jag skulle ligga ner i 2 h efter provet passade jag på att gå på toa, fast jag precis varit där. Det är väl inte så ovanligt att jag besöker dasset några gånger när jag är nervös? Henke stannade då kvar i mitt rum för att kolla på nålarna som sköterskan började lägga fram. När jag kom tillbaka stod Henke i dörröppningen:

"Blir du ledsen om jag inte stannar här inne när de sticker in sprutan?"

Å det är ju ingen hemlighet att han hatar dem. Läkaren höll med om att han skulle gå ut för hon ville inte få mer att göra när han svimmade. Sen viskade hon till mig "Vi kvinnor tåler lite mer smärta än män, det är faktiskt bevisat."

Där satt jag ihopkrupen på britsen, min tröja i ett stadigt grepp mellan tänderna och stelopererade ben...

Sticket var väl inte mycket värre än ett vanligt stick i armen, dock lite obehagligt när vätskan tappades ut och det stramade.

Efter ca 1,5 h vila på britsen och en sovandes Henke på golvet tittade en ny läkare in. Sa att proverna såg bra ut och att vi skulle upp och gå. Så där gick vi runt på akuten...

Har varit hemma 4 timmar nu och det går väl lite fram och tillbaka. Är lite öm i ryggen och huvudet värkar som vanligt. Nu ska jag ta det lugnt resten av veckan och jag hoppas att jag är pigg senast på måndag så jag slipper besöka det där stället er!!

Igår morse när jag kom till jobbet kände jag mig lite konstig i huvudet. Framåt lunch blev det så pass illa att jag inte klarade att resa mig från stolen... Jag blev ordentligt skrämd av detta och hjärtat slog extra och hela jag darrade.

Mina kollegor blev oroliga och chefen ringde till Företagshälsovården, vilka tyckte att jag skulle in till akuten. Jag gillar inte att ta upp läkares tid och allra minst akutens, men just då hade jag nog inget annat val.

Henke hämtade mig och vi behövde inte vänta många minuter på att få komma in i ett rum. Sköterskan blev lite orolig när jag gick som en gamling med puckelrygg och tittandes ner i marken. "Har du verkligen så ont?"

Ehhh ja, jag var grymt snurrig och det bästa läget var att ha huvudet neråt... Med tanke på min hjärtklappning och tryck över bröstet fick sköterskorna ganska bråttom med att kolla EKG. Det var en lättnad när det visade ok, därefter tog de några rör blod. Inget prov verkade konstigt och läkaren kliade sig lite i huvudet när hon var inne hos mig. Hon bad mig göra en massa grimaser, balanstester och även att vissla. Då skrattade Henke lite smått i bakgrunden och jag var tvungen att erkänna att jag inte kan vissla...

Läkaren skickade mig tillsist på röntgen och när även de bilderna var ok, så visste läkaren inte riktigt vad hon skulle hitta på. Jag fick åka hem, fick absolut inte vara själv på kvällen eller natten och jag skulle höra av mig om det blev värre.

Kändes förstås bra, men samtidigt lite läskigt när jag inte vet vad det är som gör mig snurrig. Tankarna har gått att jag kanske fått någon smäll eller vridning på nacken i måndags på självförsvarskursen eller så är det virus helt enkelt. Det konstiga är dock att jag känner mig pigg i övrigt. Å nej, stress på jobbet är uteslutet och även överträning, det har jag faktiskt koll på!

Idag har jag varit hemma från jobb. Otroligt tråkigt! Har pratat i telefon de flesta timmarna. Tack mina nära och kära för att ni ringer och kollar mig <3. Jag har inte vågat att gå på toa utan att prata i telefon, å detta telefonpasset fick Henke.

Just nu är jag inte så snurrig, men jag har konstigt ont eller en värmande känsla i bakhuvudet. Känns mycket märkligt.

Vi ska strax gå ett varv runt huset för att få lite luft och se vad jag klarar av.

Camilla och Checke

Aleks

Emlan och Elina

Söta Checks!

Knäco förstås!

Marlan

Radarparet för kvällen

Love you <3

Samtliga bilder är lånade från www.guldemlan.blogg.se

Minus: Hur svårt kan det vara att hitta ett par bra löpartights? Långa alltså och inte supertunna. Jag vill ju inte frysa häcken av mig i vinter. Visst har jag hittat ex antal, men jag vill inte lägga 700:- på dem. Elina hittade ett par perfekta i en tidning, men Stadium i våra trakter har dem inte. Buuuuu!

Plus: Fest imorgon. Som jag längtar! Jag lovar bilder.

Till två nästintill helt nya TIGI Bed Head schampoo/conditioner!

Inköpta på Bellbox under september månad, 398 kr för 2 st 750 ml flaskor. Säljes nu, endast 150 kr för båda två (passade ej säljarens hår).

Kontakten förmedlas genom mig! Skriv en kommentar om ni är intresserade!

Jag läser tidningen varje morgon, men jag kan väl inte säga att jag läser den så noga. Igår undrade Henke om jag läst artikeln i NST om grannar. Å nej, den hade jag förstås missat.

Jag hittar den inte på hd.se men ni kan även läsa den här (från Borås tidning, hihi):

http://www.bt.se/nyheter/pussa-din-granne-pa-lordag(1598526).gm

Den handlar alltså om att det är grannens dag på lördag (har de dagar till allt??). Hur man gör om man vill flirta med grannen...

Jag och Henke har grym erfarenhet av det. De flesta av er vet säkert att vi träffades på balkongen. Vi bodde i olika trappuppgångar men vägg i vägg och hade alltså balkongerna bredvid varandra.

Hur lyckades vi?

Henke bjöd mig på gårdsfest, det blev efterfest i hans lägenhet (då tänkte jag, vilken j-vla ungkarlslya...), vi tjejer sjöng sing star, Henke var sådär nykter och flirtade lite.

Jag sa till honom, "du är lite för full för att jag ska ta det på allvar".

Han svarade med, "Jag kommer in till dig imorgon bitti och säger samma saker till dig då".

Eller hur...

Kl 7.30 dagen efter, mitt i min leverpastej-smörgås-frukost, ringer han på min dörr. Ojdå, det var ingen mesig kille det... Efter det så blev det tre-knackningar i väggen, vilket betydde möte på balkongen!

Jag är sååååååååååå glad för att jag fick lägenhet på Doktorsgatan!

Min mamma är grym på att slinga hår. Igår skulle vi dock prova något nytt och göra mig till brunett.

Jag tyckte så mycket om färgen jag fick i maj och nu ville jag testa det själv. Tycker det är så fruktansvärt dyrt att färga på salong. Ni kanske tycker jag är snål, men kan jag spara pengar och ändå få samma resultat, varför inte?

Nu saknas bara en klippning också, men får hålla ut i 2 veckor till.

Tror att färgen blev ganska lik som förra gången. Möjligtvis att det var lite mer rött då?

Jag är nöjd! Tack mamma!

Har ju glömt att skriva att jag bokat in mig på en självförsvarskurs!

Tre måndagar ska jag lära mig hur man tar hand om ev idioter som rör sig på stan och kanske får för sig att hitta på något dumt!

Det är jag, Sanna och Sofie på jobbet och Marlan. Marlans svar på min "inbjudan" var:

"Ja, men du får inte slå på mig..."

Jag ska inte slå på dig Marlan! Men det är nog risk för att vi kommer mosa varandra i olika grepp. Hihi.

Ser väldigt mycket fram emot kursen! Ska ta med kameran om tjejerna godkänner att ett par kort kommer upp här på bloggen!