Imorse hängde även Emlan på Elinas och mitt trapp och hopp-pass. Tjejerna var rätt sega i sina ben efter ett hårt pass med innebandyn igår. Jag kände mig ganska kry i dem eftersom jag hoppade träningen och begav mig ut på en underbar promenad med Checke istället!

Vi borde köra detta morgonpass 1 gång per vecka! Jag måste nog sätta i mina linser bara, det immar igen på mina glasögon i och med att jag flåsar som tusan...

Tack för passet!

Imorse la jag och Elina till våra stavar till promenaden. Å nu snackar vi inte hängig promenad längre, utan riktig powerwalk! Som vi fick upp tempot. Det blev svettigt värre på ryggen och triceps fick vad de tål!

Riktigt nice. Att förbränningen fick sig ännu en skjuts framåt, vad säger vi om det? Like a lot...

Sen kom vi ju på att vi kan slåss i mörkret med stavarna ifall vi blir överfallna, inte helt fel!

Det är jag och Elina... Folk undrar nog vad vi håller på med på morgonkvisten.

Imorse ville Elina köra intervaller och jag hade vila, men ville gärna ut ändå. Jag kom på den briljanta idéen att jag skulle cykla när Elina sprang till backen. Vid backen ställde jag min cykel och gick upp och ner för den medan Elina sprang och sprang... Allt för att ingen av oss skulle vara ensamma. Som vanligt hade jag stenkoll på ev personer som var på väg upp eller nerför backen.

M: Där kommer två stora killar där nere.

E: Jag ser inte.

Elina har skaffat glasögon och dessa har hon inte när hon tränar. Hon ser absolut ingenting utan dem...

E: Vad ska vi göra då?

M: Vet inte.

Jag var beredd på att springa iväg och gömma mig.

E: Vi går bara ner och är som vanligt.

M: Var beredd på att slåss!

Killarna gick förbi oss, jag stirrade rakt ner i asfalten och minns faktiskt inte vad vi pratade om just då?!

E: De var rätt stora...

Det är hemskt att man ens ska behöva vara rädd för att vara ute i mörkret. Men vi ska minskäl inte behöva anpassa oss efter andra och sluta gå ut! Men jag ska nog gå en självförsvarskurs!

Elina är i Karlstad med jobbet och våra morgonrutiner ändras därför ett par dagar. Igår unnade jag mig sovmorgon, vilket var himla skönt att få sova en timme längre. En orsak till att jag även "unnade" mig sovmorgon är för att jag är så himla mörkrädd... Eller kanske mest rädd för att någon ska hoppa fram ur buskarna och föra bort mig. Samtidigt är där ju inte så mycket folk ute i rörelse kl 5.30 på morgonen som kan rädda mig...

Idag hade jag löpning på mitt träningsschema och fick inte riktigt ihop löpningen för kvällen, därför var jag tvungen att ta den imorse.

Jag rustade mig för en gångs skull inte som om jag vore på Antarktis, fleecen åkte av men jag la till halsduken. Att frysa om halsen är bland det värsta stället jag vet att frysa på!

Jag rustade mig med mobilen i handen, allt för att kunna slå en pling till Henke. Men vad tänker jag med egentligen? Hur stor är chansen att jag hinner göra ett par tryck på mobilen så att jag får kontakt med honom? Å vad skulle han göra åt det när vi är i olika städer? Det känns dock som en extra försäkring till mig själv.

Jag hade stenkoll när jag sprang min 40 minuters runda. Såg jag en person längre fram som jag strax skulle möta började jag planera in min stöt. Vart jag skulle kuta och hur jag skulle sparka mig loss... Herregud. Det är rätt komiskt när jag tänker på det, men det skulle ju vara mardrömmen.

Jag har blivit jagad en gång och det räcker. Sara, den gången skulle vi vunnit ett cykellopp i världsklass.

Vi måste ha gått i 8:an eller 9:an. Jag minns att jag hade beiga shorts och min vinröda "fruit of the loom" tröja på mig (visst hette de så?)... Tror tom att du, Sara, hade din mörkblåa? 

Efter bion (?) cyklade vi upp till Mc D, vi träffade nog ett par killar från klassen där. När vi cyklade därifrån och kom vid idrottsplatsen, körde två mopeder på stora vägen. De hade världens packning på pakethållaren. Efter idrottsplatsen körde de över på cykelvägen och stannade där. Här fick jag en klump i halsen. Det var män i 30-40 års åldern och när vi cyklat förbi dem säger Sara:

"De sa: Tar du henne, så tar jag den andra."

Här börjar cykelloppet i världsklass. Som tur var hade vi inte så långt till Saras hus. Vi slängde cyklarna på infarten och sprang in.

Saras pappa Mats, fick följa med mig tillbaka till min och mammas lägenhet och släcka alla lampor. Tanken var egentligen att jag skulle sova hemma själv den där kvällen. Vi hörde då hur mopederna körde runt på området...

Dagen efter ringde min pappa till polisen och berättade vad som hänt. Bara för att varna. Jag kommer ihåg att jag inte vågade cykla själv från Utvälinge till Ängelholm på många veckor.

Sara, jag tänker ibland på detta och funderar på om det verkligen har hänt. Eller har jag drömt att de sa den där meningen som skrämde livet ur oss?

Direkt efter jobb blev det gymmet. Mitt absoluta favoritpass stod på schemat - kettlebells. Ni måste bara testa! Jag kör tre omgångar på passet jag satt ihop och redan efter första kände jag att låren var möra.

Inte konstigt med tanke på att jag inte tränat sedan i fredags morse... De var chockade. Några av er frågar er säkert varför jag legat på latsidan hela helgen?! Planen var två pass, men det sket sig. Det har kommit mycket emellan, bla ett tjurigt knä och en kraschad dator (rättare sagt all min musik...). Jag har ingen att skylla på när det gäller datorn, helt och hållet mitt eget fel. Tur att jag har vänner som räddar en i nöden! Elina, om du inte fått alla mina låtar i somras så hade jag varit grymt ledsen på mig själv!

Efter Kettlebells var det dags för nästa pass - mitt jympa pass för jobbet. Jag var tvungen att gå igenom detta hemma inför onsdag och det tar sin tid. Jag tror att det blir bra och ganska jobbigt. Mina lår lever! Ska bli kul att köra det inför kollegorna!

I övrigt så har jag lite annat som också förgyller mitt liv för tillfället med spänning och erfarenhet. Å ännu en gång har jag konstaterat att jag måste jobba på mitt självförtroende! 

JAG KAN. JAG VILL.  

Igår kväll roade jag och Checke Friskis och Svettis, eller kanske irriterade?! Åtminstone i den sal där

Balansboll-passet var...

Att vi två, "de mest veliga i hela världen, förvirrade, noll-koordination och balans-tjejerna", skulle prova detta pass igen...ja det gick ju som det gick.

När vi satt på våra bollar i salen innan passet startat, bestämde vi att vi inte fick kolla på varandra. Gör vi det, så brister vi i gapflabb. Det absolut bästa hade varit om vi suttit i vars en ände av rummet, men det är ju lite trist med tanke på att vi faktiskt skulle umgås.

Jag lyckades ganska snabbt ramla av min boll, inte en gång utan 3 gånger! Å vad gör Checks då? Jo, skrattar så att bollen hoppar och hoppar. Folk vände sina blickar mot oss. Sorry!

Vi svor över att vi var klena i muskulaturen i både rygg och baksida lår. Instruktören rättade dessutom till Checkes höft i en övning och hon trodde då att hennes baksida skulle smälla! Hihi.

Å jag konstaterade att Checke kommit på en ny variant på knäböj... Vi har en hel del att jobba med Sweethie! :) Jag lägger som sagt upp dig på köksbordet snart! En och annan muskel behöver nog töjas.

I Checkes mail imorse skrev hon upp kroppsdel för kroppsdel som hon var lite mör i och det slutade med att så gott som hela kroppen fanns med på listan! :)

Jag börjar få lite extra känsel i mina triceps...

Igår efter jobbet begav jag mig till gymmet för att köra mitt styrkepass. Just detta pass skulle jag egentligen genomgå ett par gånger till, men igår var jag så grymt trött på det och kände att det var dags för variation. Jag får inspiration av alla mina tidningar som jag prenumererar på (plus några till som vänner lägger i brevlådan...). Bläddrade i tidningarna och i nya Fitness fanns ett reportage om Kettlebells "järnklot" - det ska jag köra, var min tanke! Har kört en del tidigare och vet att det är otroligt bra träning, mycket fettförbränning och pulshöjande.

Imorse kl 9 begav jag mig till gymmet. Körde 25 min effektiv kettlebells träning och var trött som aldrig förr, kändes som om jag tränat i 2 h. Å vad jag känner just nu...förbli sittandes i soffan My, rör dig inte för det gör ont!

Tänk vad lite mönsterbryt kan göra... Motivationskick :)

Trodde aldrig att jag skulle bli en löpare! Tom principfasta My kan ändra sig...

Jag är anmäld till Göteborgsvarvet (21km) 22 maj 2010! Ni får gärna boka in det, det är inte så långt för er att stå längs rundan och heja!

Det är bara till att träna...tiden från Halvmaran ska pressas - under 2 h alltså!