JAG SPRICKER SNART!!

Tanken har slagit mig flera gånger, vägen är ju viltbenägen till tusen - först 112:an därefter Välingevägen fram till jobb.

I dag var det dags att stöta ihop med ett rådjur med min lilla bobbycar (som Henke kallar den).

Å jag får väl tacka väglaget - som gjorde att jag inte körde i 70, mina bromsar - som är i ett himla bra skick, mina nya vinterdäck - som skötte underlaget ganska bra, min reflex - som gjorde att jag hann bromsa (ja, egentligen vet jag att jag inte skulle göra det i det väglaget, men reflexen är sådan) och rådjuret för att han ändå var så pass snabb.

Helt plötsligt kom han framrusande från skogen. Vi stötte ihop, som tur var fick han sig bara en "stöt" på "låret"/baken.

Lite chockad blev jag och bestämde mig för att ringa Vinne på jobb, tog upp mina nycklar ur väskan, men kom efter en kort stund på att de går ju inte att ringa med... I backspegeln såg jag att det stackars rådjuret var lika chockad som jag och gick rundor på vägen.

Inga skador på min bil, enbart en samling av päls... Eftersom jag hade koll på vart han sprang in i skogen så begav jag, Vinne och Kristin oss på spaning efter rådjuret. Men nä, han hade nog bara fått sig en rejäl lårkaka.

Jag ska från och med nu ta det ännu lugnare i skogen!