Jag trodde att gårdagen var den jobbigaste dagen jag varit med om i mitt liv. Otroligt påfrestande. Men jag vet att ingen riktigt förstår min känsla -besvikelse, orkeslös, krossad och ja...jag vet inte hur jag ska försklara den.  

Men tydligen bara fortsätter det. Idag är det fruktansvärt. Eftermiddagen/kvällen har varit hemsk. Det känns som jag hamnat i en ond cirkel som inte vill släppa ut mig. Min önskan är att den stannar nu. Jag fixar inte mer. Jag vill att det ska bli som vanligt igen.