Där har ni mitt vägskäl. Ska jag strunta i innebandyn en säsong?

Jag har kämpat och kämpat efter just innebandydebuten från den där dagen den 18 oktober. Nu när jag väl nått mitt mål känns det inte så roligt som jag trodde att det skulle göra. Det beror på ett par olika orsaker:

1. Jag spelar inte som My längre.

My spelade tufft, älskade att härja framför målet och tryckte gärna ut mer än en motståndare över sargen. Jag var ganska snabb, om jag får säga det själv, och den snabbheten ser man inte röken av längre. Jag vet att detta tar tid...

2. Sedan jag kom på innebandyplanen har jag haft ont i området runt ärret. Ärrbildningar. Det köpte jag. Igår på träningen var det dock droppen. Jag kände att något inte stod rätt till. Det gjorde ...ONT att böja på knäet just för att det drog, skrapade och fastnade i området runt ärret. 

Jag fick idag en "VIP"-tid (:)) hos Dr W, som alltid är så snäll och tar en på allvar.

Domen: Märlan som sitter över skruven irriterar mitt skelett och hud, typ. Han tyckte dock det var för tidigt att operera bort den. Knapra piller i 3 v och därefter tar vi ett beslut.

Mitt knä kanske inte vill spela innebandy? Jag tror på ödet, det är kanske inte meningen?

3. Jag har fått blodad tand för styrkeinstruktör och det som komma skall, Personlig tränare. Skulle vilja lägga ner mer kraft på det och då behöver jag kvällar lediga.

4. Jag känner inte att jag riktigt passar in i laget. Simple as that.  

Jag brinner ju för innebandyn egentligen, men just nu har jag noll motivation.

Det var ju inte så här det skulle bli...