Igår fortsatte vid med att gå igenom vanliga skador och åtgärder för dessa. Inom detta område kom överbelastningsskador fram. Läraren, som är naprapat i vanliga fall, tittar på mig:

"Hur mår du My?"

"Eeehh...bra. Tror jag?"

"Lägg dig på britsen, så får vi se."

Jag blev alltså ett litet studieobjekt för klassen (det var mer än jag som blev det). La mig på rygg, armbågarna i 90 grader och handflatorna riktade mot Micke (läraren), jag skulle pressa mina armar ner mot britsen medan han höll emot. Jag hade noll kraft och armara flög ner mot huvudet istället.

"Lite tendens till tennisarmbåge här?" sa han.

Jaha...har aldrig känt av något sådant, men men...

Jag satte mig upp, la huvudet på sned och han tryckte och masserade på ett ÖMT ställe mellan hals och axel och även på en kota.

Jag la mig ner igen på britsen för att utföra samma test. Denna gång har jag enorm styrka i armarna och Micke får "svårt" att hålla emot.

COOLT!

Vi fick tips på en övning man skulle köra om man hade strama inre vadmuskler. Jag lyssnade självklart stort på det!

I fikapausen pratade jag med honom om just mina problem med vaderna och han bad mig lägga mig på britsen igen. Han kände på vaderna och de var ju stela som tusan och gjorde grymt ont när han tryckte.

"Ja, här har du en rejäl inflammation..."

Han "knäckte" i nacken ett par gånger och jag fick även göra en omvänd situps, rulla ner kota för kota, när han just knäckte kota för kota...

Han kände därefter på mina vader igen och smärtan var så gott som borta och vaderna var dallriga!

Hur fräckt är inte detta??

För att inte få tillbaka smärtan får jag bara springa små turer på 5 km, utföra vadövningen och göra omvända situps. Han rådde mig även till att gå på yoga.

Jag är helt frälst! Testa naprapat!!