Nu när resan är inom räckhåll så blev kroppen och huvudet ännu tyngre. Konstigt att det blir så... Precis samma fenomen är det veckorna innan sommarsemestern "Ooohh, vilken tur att det är semester snart, jag skulle inte orka en dag längre".

Så känner jag nu, vilken tur att jag ligger i solstolen om exakt 3 veckor...

En hel underbar vecka tillsammans med min man, vilken lyx!

Ikväll är det innebandy. Det är nästan två veckor sedan jag spelade och under tiden har jag inte haft ont i mitt knä. Det har alltså klarat av tung styrketräning och långa löprundor.

Får jag ont på innebandyplanen idag, så är jag 95% säker att jag lägger klubban på hyllan. Åtminstone denna säsong.

Det är inte värt att operera mig för att ta bort märlan när jag inte har ont annars.

Ont ikväll = tecken på att mitt knä inte vill spela.

Sorgligt, men sant. Eller skönt? Vet inte riktigt.