...från helgen i Stockholm. Elina, du måste verkligen köpa den toppen!

Fredag

Jag och Elina hade planerat att köra kl 7 på fredagsmorgonen. Jag vet att Elina sällan är i tid och jag visste att vi inte skulle komma iväg vid den tiden, jag tog det därför lugnt.

Kl 6.50 damp det ner ett sms, Elina ville få dispans 10 minuter pga att magen krånglade. Helt ok, jag skrev tillbaks att hon kunde ta det lugnt, vi hade ju ingen tid att passa. Jag vet även att Elina har en speciell mage och den har blivit ännu mera speciell sedan hon börjat på järntabletter.

Strax innan 7.30 körde min lilla Polo ut från Nybrovägen, självklart laddad med TopDance 94.

Det blev ett par stopp på vägen för att fylla på magen och för att tömma magen...

Elina stod för lunchen, en väldigt god låda med kyckling och pasta! Som tur är, är båda otroligt känsliga för blodsockerfall och måste äta i tid och otid. Är någon av oss hungriga, då blir det käk snabbt för att slippa dåligt humör!

Vi parkerade bilen i Fruängen strax utanför Stockholm, ingen av oss var sugna på att köra mitt inne i smeten och leta parkeringsplats, utan vi tog tunnelbanan in till City. Hur smidigt som helst!

Elina har spenderat mycket tid i Stockholm och hade stenkoll på allt, imponerande!

Vid 14-tiden anlände vi till First Hotel Amaranten på Kungsholmen, checkade in och fick äntligen sätta ner våra tunga väskor.

Dags för shopping! Båda hade under torsdagen konstaterat att vi absolut INTE hade NÅGOT roligt i garderoben och behövde byta ut det mesta! Vi var alltså grymt laddade! Å så besvikna vi blev när vi gick igenom affär efter affär utan några större inköp... Tror dessutom vi besökte 10 HM! Vi hade båda en handlelista i huvudet och inget på den lyckades vi inhandla. Jo, vi köpte vars en löptröja efter att gått igenom 4 Stadium-butiker. Men den vi köpte satt som en smäck! Vi har ju några krav - ej för tight, bra material, inga onödiga sömmar, gärna ner över baken, fin färg, snygg... Konstigt att det tog oss 5 timmar att hitta den!

Efter lång shopping var det dags för god mat. Stor fet burgare var vi sugna på och Elina tog oss till Thank God it´s Friday - åååhhh vilken burgare vi fick! Lovely! Serverades självklart pommes och min mage är väldigt känslig för det. Har Elina laktosmage så har jag pommesmage...

Vi fortsatte kvällen i hotellsängarna framför Idol och med massor av godsaker!

Lördag

Vi hade inte satt någon klocka, utan tillät oss sova lääänge! Elina behöver sova 10 timmar och jag klarar mig på 6-7, men vi lyckades kompromissa bra!

Det blev en lång frukost och Amaranten hade som tur var bacon, men jag blev besviken då se smakade gammalt!

Vi begav oss mot Kungsträdgården för att hämta ut våra nummerlappar och gå en sväng bland alla tält.

Elina konstaterade ganska snabbt att jag innehar noll lokalsinne. Fast vi gått runt i Stockholm hela fredagen visste jag inte var vi befann oss...

Mest för att vara förberedda letade vi efter en restaurang som serverade pasta så vi kunde ladda ordentligt inför loppet. Jag måste äta 3-4 timmar innan och Elina gärna 1 timme innan. Ni ser problemet...

Innan det var dags för lunch var vi lite kulturella, gick en runda vid slottet och kollade vaktavslösningen. Denna gång var det Lottakåren som skulle ta över i 24 h!

Vi kom på att vi gick och gick...att det kanske var dags att vila då vi faktiskt skulle springa 2,1 mil senare!

Sen vet jag inte om det var i Gamla Stan vi åt?? Som sagt, ingen koll. Vi hittade dock en italiensk restaurang som gjorde oss mätta!

Åter på hotellet blev det slappe, Elina sov en runda. Hon andas rätt högt och magen pratar konstant!

Ombyte, Elina packade sin matpåse, hon skulle äta rätt mycket innan loppet. Jag nöjde mig med en smoothie och dricka. Har för mig att det blev ett par toakriser här?!

Loppet

Väldigt laddade! Kl 16.55 skulle vår grupp starta. 16.52 kom Elina på att hon behövde gå på toa en gång till...

PANG! Of we go!

Vi lyckades få in ett härligt tempo där vi båda låg på 80% av vår maxpuls ganska exakt under hela loppet. Detta gjorde att vi höll 6 min/km. Mycket imponerande tycker vi båda!

Efter någon enstaka km säger Elina:

" Å nej, min mage. Uppför dig nu!"

Som tur var lugnade den sig, annars hade hon nog fått satt sig vid en buske...

Efter 2,5 km och första vätskekontrollen fick jag håll och hade detta under större delen av loppet. BAD!

När vi passerade milen på ca 1.01 tyckte vi att det var den lättaste mil vi någonsin genomfört. Himla lugn och skön!

Vid 1,5 mil kände jag att mina ben börja bli motstridiga. Elina hade känningar i sitt ena knä. Det var väl som det skulle?

Den sista km ökade vi tempot rejält och steg över mållinjen efter 2.07 Otroligt nöjda och stolta!

Elina tyckte att vi hade pratat massor under loppet, jag kände tvärt emot, att vi pratat väldigt lite... Hmmm.

Kvällen spenderades med en snabb måltid på O´learys precis vid hotellet, vi orkade inte gå längre. Därefter la vi oss på rummet, slog på tv:n, småsnackade och läste. Eller rättare sagt, Elina hade högläsning. Jag hade tidigare under dagen läst klart huvuddelen i Aftonbladet och läste då Sporten. Elina hade huvuddelen och berättade mer än gärna vad det stod i var och varann artikel... Detta har jag lite svårt för. Jag måste tex sitta själv på frukosten för att koncentrera mig på tidningen. Efter ett tag förstod nog Elina detta:

E: Du har redan läst denna delen, du vill nog inte att jag ska berätta?!

M: Ehhh nej. Precis.

Söndag

Den automatiska klockan i mig väckte oss 8.07 Dags att gå upp. Lite smått möra i kroppen.

Efter frukost tog vi Tunnelbanan tillbaka till Fruängen och bilen och färden fortsatte mot Quality Outlet. Det var väl inte så svårt att gissa att vi hade planer för mera shopping?

Dock verkade det inte vara vår shoppinghelg, vi fick inte handlat så mycket som vi önskade. Vi kom hem med några fynd. Elina - snygga boots och vit skjorta. Jag - korallfärgad löparjacka och en vit top.

Färden hemåt blev väldigt roande. Övertrötta var nog bara förnamnet. Trafikfara efternamnet?!

Elina hade lite svårt att äta glass samtidigt (vadå sötsaksmonster nr 1), så jag fick styra medan hon tryckte på pedalen.

Hem kom vi.

Roligt hade vi.

Å vi ska göra om det.

Elina har tydligen bestämt för oss båda att vi ska springa Marathon nästa år. Jaja, vi får väl se... Det krävs nog lite övertalning där.

Tack för en underbar helg! <3